EVENTIDE

För snart fyra år sedan mottog jag en kassettband med posten. 'Poetry close to home' stod det skrivet med en sirlig handstil, annars ingenting, inga titlar, namn o.s.v. - Absolut ingenting!
Bandet innehöll 'heartbreaking' poesi. Dikter så livsbejakade och intensiva att pulsen stiger och hjärtat dansar, reciterat av kanske en skotte, (kunde jag lyssna mig till på grund av dialekten), och jag föreställer mig ytterligare att mannen även är munk, för stillheten lägger sig vackert om ens skuldra då man hör hans stämma.
En av dikterna startar så här:

'A garden inside me,
unknown, secret, neglected for years.
I have woken from the sleep of ages,
but I am not sure,
if I am really seeing, or dreaming,
or simply astonished!
... and... and I stumble into the garden,
where the stone was rolled from,
the tomb og longing.'

Befriande ord, upplyftande ord, för en mycket hektisk harpspelare, som just hade återvänt från ett flåsande äventyr, med hobittar, dvärgar, älvor, trollkarlar, drakar, o.s.v. den kära Tolkien är en hård reseledare, och jag var i stort behov av lugn och ro, innan jag skulle vidare igen.
Denna gång med två gamla vänner, Klaus Schønning och Peter Brander, 'The North', var namnet på den expeditionen. Det blev en hektisk tid med studier ut i högteknologisk värld, som kulminerade i en fantastisk upplevelse då vi intog den nya Öresundsbron och gav en konsert på 102 meters höjd, medan solen steg över vattnet. Där fanns franska akrobater, lindansare, och självklart en tvättäkta prins och prinsessa. Ja, harpan var stolt; aldrig förr hade den varit så högt upp, och i så fint sällskap!
Så är det således att då jag fär två år sedan mottog dessa dikter just skaffat mig en ny haroa. En gammal dröm hade gått i uppfyllelse, för det är en ganska speciell och sällsynt harpa, för att den har metallsträngar. Den har så fridfull klang att varje gång jag slår an på den kom orden 'A garden inside me' fram i mitt inre öra, och jag blev medveten om att nu var det dags för mitt gamla önskeprojekt 'Lullabies'. Aftonmelodier eller instrumentala vaggvisor om man så vill.
Ett projekt där stillhet och musik smälter samman, och där jag kan sitta i min 'inre trädgård', och bara finnas till. Jag längtade efter det, och det har varit en riktig oas att komponera musiken till 'Eventide'.
Här var jag ensam, och där skulle inte tänkas på medmusikanter (nästan då). Bara mig, mina strängar och SJÄLVDISCIPLINGEN!
Men, men! Svarta moln steg upp vid horisonten. Studion väntade, och stillheten låter sig inte fångas så lätt av mikrofoner, hårddisk-inspelare och andra maskinella saker, och den var inte intresserad av att bli förevigad på en dum liten metalldisk.
Tonerna fanns där, men de var skarpa, kantiga och gjorde ont i öronen. Vi, min tekniker Peter Løvstrup och jag, dukade upp med all världens avancerade mikrofoner. Hängde dem upp och ner, gömde dem, förklädde dem, men endast med det resultatet att harpan med alla sina sköna övertoner svarade igen med att diverse data gick upp och ner. Mixerbordet fick halsfluss, och hostade och harklade sig i underliga former. Ack vilken misär, och den kära harpspelaren hänföll i depression och misste hörseln.
Projektet blev lagt på is, och jag hällde i bokstavlig mening vatten ur öronen under nästan 2 månader.
Nu följde eb tid där jag förde långa och djupa samtal hemma i min nu 'Absolut helt stilla inre trädgård' med harpans sköna gudinna. Berättade för henne att denna musik var för alla barn och vuxna som älskar att höra henne sjunga, och som har användning för en bro mellan dag och natt, en musik likt en solnedgång som lägger sig i hjärta och själ, och ger lugna drömmar.
Och långsamt tinade hon upp, och vi kunde fortsätta där vi slutade. Nu fungerade maskinerna perfekt, mikrofonerna glödde, och jag återvann hörseln.
Nu hoppas jag bara att harpans gudinna komer att se med milda ögon på en av hennes undersåtar, och bringa ro och glädje till dna kära lyssnare.
Och jag, ja, jag skall gå en tur i min 'Garden' innan Gandalf och alla de andra kommer för att ta mig med ut på nya äventyr, det har jag ju lovat, en gång under 2000...

God natt!
De bästa hälsningar,
Kim Skovbye